Små lätta steg.....
Sakta sakta med små lätta steg tar vi oss fram...knappt någon vet och vi har valt att ha de så!
Det kommer att bli bra vi har rätt insatser och rätt personer i beredskap.
Vi kämpar och slåss...ja tänker ofta varför vi...varför jag...varför varför!
En vän sa att alla människor prövas och vi prövas bara så mycket som vi klarar av att hantera....vissa mer andra mindre...vi tillhör kategorin mer känner ja direkt!
Men utan hinder vore livet kanske för enkelt....
Jag saknar min syster...ja saknar hennes sköra röst i telefon...ja saknar hennes inställning till livet...ja saknar hennes glöd!
Faan helvetet jävlar....de skulle ju inte sluta så här...våran värsta mardröm och den kommer aldrig ta slut!!!
Ja ångrar att ja inte fanns tillgänglig och ja ångrar att ja inte va mer hos dig....idag vet ja att ja va så rädd och är fortfarande...en del av mig försvann med dig ♡