Tröst
Ja är mitt i stormens öga och ja hittar inte ut! Mitt käraste är trasigt....sönderslitet och jag kan inte laga de! Ja kämpar dag som natt men finner ingen ro....när ska det bli bra...när ska de ta slut?
Min varma trygga famn som ja ville vara hos...han som skulle trösta...han svek igen!
Så mycket va dom orden värda! Lögner och svek....
Jag förväntade mig inte så mycket mer än några varma ord av hopp på vägen och en kram men istället fick jag en förvriden sanning av en verklighet han inte har en aning om!
Vissa människor har inte förmågan till att kunna känna med andra eller sätta sig in i situationer som är för dom jobbiga. Empati är en bristvara och sitt egna ego allt för stort....självupptagenheten överskuggar det faktiska livet!
Den typen klarar jag mig utan!
Idag är min enda tröst....en kopp med varmt kaffe och mina fantastiska vänner som alltid finns där!
Dom som förstår och vet att det kan bli så här....vi har sett de förr...jag är inte ensam!
Jag är inte värdelös och misslyckad....jag är stark och lyckad! Utan mig och mina val hade vi inte varit här idag...då hade mina jag varit en mindre och de vet ja inte om jag hade klarat!
Det är inte hur man har det utan hur man tar det....hmm ja brukar ju säga så! Idag har jag valt bort negativa människor....dom som bara tar men inget ger....nu ska ja enbart ge av mig själv till dom som vet hur man ger tillbaka ♡